18 juni 2015

"Vi förkastar SR:s bevakning av Latinamerika"





I en reaktion över Sveriges Radios Latinamerikabevakning, skriver 56 framstående latinamerikakännare ett öppet och kritiskt brev där de protesterar över SR:s reporter Lotten Collins sätt att förvanska den latinamerikanska verkligheten.

Droppen kom efter Collins senaste inslag där hon framställer Venezuela som ett land i svält, och det efter att ha intervjuat två (2) köande personer i staden Guasdualito vid gränsen mot Colombia.

På 2 minuter och 11 sekunder ges en totalt ytlig och förvanskad bild av situationen i Venezuela, som är komplicerad, inte bara i ekonomiska termer utan hur flera olika faktorer och aktörer agerar och opererar för att skapa en bild av ett land i kaos.

Som just smugglingen i den 200 mil långa gränsen mellan Venezuela och Colombia. Det hade varit oerhört intressant om SR:s utsända reporter hade ansträngt sig lite mer än att intervjua två kvinnor och trängt ner mer på djupet vad det ekonomiska sabotaget från interna och externa aktörer betyder för den ekonomiska situationen.

Det är också märkligt att SR betalar dyra resor och uppehälle som i praktiken är skattebetalarnas pengar och inte kräver mer i utbyte av reportern. Eller är det förhand uppgjort vilka teman och vad den politiska slutsatsen av dessa reportage" ska bli?

Hade Lotten Collin haft lite mer av "två sidor" hade hon kunnat göra ett reportage på något av de offentliga och statliga daghemmen i Latinamerikas största stadsdel Petare och jämföra dem med liknande daghem i vilket land som helst i Latinamerika.

I Petare och i Venezuela får barnen tre mål mat om dagen samt mellanmål. Men de för också besök varje månad av en läkare som undersöker varje barn och deras fysiska och psykiska utveckling. De ensamstående mammorna betalar inte en peso. Låt oss vara seriösa i vår beskrivning av verkligheten, även om den politiska högern i Sverige kanske inte blir glad.

Det är också intressant att konstatera att venezuelanska husmödrar, enligt den kvinna som Lotten intervjuar, har tvättmaskiner. På gatan där jag bor i Tegucigalpa, Honduras huvudstad, är det bara vår familj och grannen som har tvättmaskin. Resten, ett 20-tal hushåll, är det det cementerade tvättbrädet som gäller när kläder och dylikt ska tvättas.

Dessa konkreta vardagsuppgifter låter kanske lite banalt för ett svenskt hushåll men betyder en Revolution i Revolutionen, i synnerhet för kvinnorna i Latinamerika

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa



Ett jättelager i delstaten Zulia. Här hamstrades hundratals ton samtidigt som just dessa varor, som dambindor och barnblöjor, saknades i affärer.


Vi förkastar SR:s bevakning av Latinamerika


Den 13 juni sände Sveriges Radio ett inslag som påstod att folket i Venezuela praktiskt taget svälter ihjäl. Detta grova faktafel kom en vecka efter att landet fått en utmärkelse av FN:s Mat- och Jordbruksorganisation FAO just på grund av sina insatser för att garantera alla venezuelaners rätt till mat. Och bara några dagar efter att toppmötet CELAC-EU i Bryssel EU framhåller de latinamerikanska och karibiska ländernas starka fördömande av USA:s destabiliserande manövrer mot Venezuela. Den negativa svenska mediebevakningen till trots kommer dessbättre sedan några månader tillbaka konstruktiva signaler från Löfvenregeringen om att förändra Sveriges politik för  Latinamerika till det bättre.

SR:s rapportering om läget i Venezuela – liksom om regionen i övrigt – är ytlig, okunnig, ensidig, felaktig och illvillig. Den bild av Venezuela som SR:s reporter Lotten Collins reportage förmedlar till den svenska publiken är alarmistisk och har föga anknytning till fakta, till exempel svälter människorna i Venezuela inte ihjäl. Å andra sidan förtiger hon FN:s beröm för landet på matförsörjningens område.

Detta är inte ett olycksfall i arbetet. Collins krönikor om Venezuela och andra länder i regionen innehåller genomgående - om än i varierande omfattning - inslag som bryter mot public services grundläggande krav på opartisk och saklig rapportering.

Inom ramen för USA:s fientliga politik  mot Venezuela, som CELAC:s samtliga medlemsstater, oberoende av politisk färg fördömer, är det uppseendeväckande att Sveriges public service identifierar sig med en propagandalinje som undergräver CELAC:s och EU:s gemensamma Brysseluttalande om att "Samtidigt som vi avvisar ensidiga och folkrättsvidriga extraterritoriala tvångsåtgärder bekräftar vi vårt engagemang för den fredliga lösningen av konflikterna".

För inte så länge sedan, år 2008, befann sig länder som Venezuela och Colombia på randen till krig. Det var när Colombias bombning av ett gerillaläger i Ecuador höll på att sätta hela regionen i brand. Idag blåser andra vindar. Länder med helt olika politiska och ekonomiska system har funnit sätt att lösa sina konflikter genom förhandlingar och det finns starka åtaganden att förebygga statskupper och andra brott mot den institutionella ordningen.

I Havanna pågår fredsförhandlingar mellan gerillorna och regeringen i Colombia,  och förhandlingar om normalisering av relationerna mellan USA och Kuba. Sedan januari 2014 har samtliga 33 länder i Latinamerika och Karibien förklarat Latinamerika en kärnvapenfri fredszon genom att "för alltid avskaffa användningen av våld i regionen" och förpliktat sig att respektera varandras suveränitet. SR:s uppskruvade rapportering döljer och motverkar denna utveckling.

Personer som vill skriva under uppropet kan göra det på orattvisabetraktelser.wordpress.org

Undertecknar:


1. Eva Björklund
2. Dick Emanuelsson, Journalist, Tegucigalpa
3. Maj Wechselmann, filmmakare
4. Al Burke, redaktör, Nordic News Network
5. Patrik Paulov, redaktör Proletären
6. Jorge Capelán, Journalist, Managua
7. Asociación Latinoamericana de Derechos Humanos de Gotemburgo (Latinamerikanska MMRR-föreningen i Göteborg)
8. Víctor Jara Föreningen
9. Ola Nilsson, ordförande i Kulturföreningen José Marti
10. Proletären PFF (Göteborg)
11. Ana María Sabio
12. Miguel Gabard
13. Zoltan Tiroler
14. Maria Sandblad, frilansskribent
15. Jan Hagberg, försäkringsmatematiker
16. Berndt A. Paulsson
17. Mario Sousa
18. Gabor Tiroler
19. Lorena Delgado Varas
20. Leonte Alberto Salgado Bárcenas
21. Loretto Labbe
22. Krister Hägg
23. Elena Karlström
24. Ethel del Gaiso-Schaa
25. Adrian Groglopo
26. Maria Söderqvist
27. Carlos Alberto Mendez
28. Birgitta Falk
29. Annika Gullberg
30. Richard Turpin
31. Gilda Cordova
32. Margarita Delsante
33. Kristina Hillgren
34. Paulo Celis
35. Mats Fernström
36. Ingrid Frejd
37. Daniel Hedlund
38. Gerd Pettersson
39. Torsten Ohlsson
40. Ewa Strandberg
41. Daniel Cederqvist
42. Marisol Aliaga
43. Bo Jungsdorf
44. Amalia Álvarez
45. Enrique Leyton
46. Andres Chavez
47. Kerstin Berminge
48. Steinar Strandheim
49. Töres Theorell
50. Lars Djerf
51. Ximena Vidal
52. Lennart Wiborgh
53. Daniel Hernández
54. Leif Törnqvist
55. Clair Barcellos
56. Sara Olave


Läs mer om massmediakriget mot Venezuela:







17 juni 2015

Massmediakriget mot Venezuela: Varför hämtades Felipe Gonzalez av Colombias flygvapen i Caracas?

Felipe Gonzalez uppgav inför resan till Venezuela att han ville medla mellan oppo-
sitionen och regeringen. I verkligheten var han utsänd av den verkliga makten i
Colombia, USA, som i grannlanet förfogar över sju militärbaser varav fyra är prog-
rammerade till att spionera på Venezuela och från colombianskt territorium
kan inleda en militär intervention av Venezuela. Tänk på vad senatorn
Paul Coverdell sa
när Plan Colombia skulle godkännas i USA:s kongress: "För att kontrollera Venezuela
(som förfogar över världens största oljereserver) måste vi ockupera Colombia militärt".
På bilden bekräftas att Felipe Gonzalez, efter att han plockats upp av Santos president-
plan, mottog colombianskt medborgarskap!






Varför hämtades Felipe Gonzalez av Colombias flygvapen i Caracas?

”Den internationella högern är djupt inblandad i fallet Venezuela”

TEGUCIGALPA / CARACAS / 2015-06-11 / Spaniens före detta regeringspresident (1982-1996) Felipe Gonzalez är välkommen till Venezuela men inte för att destabilisera landet.

Det var budskapet från Venezuelas president Nicolas Maduro efter att Gonzalez hämtats av ett colombianskt militärplan i Caracas. Han gavs inte tillträde att träffa två fängslade politiker och då valde han att lämna Venezuela.

Felipe Gonzalez är en i raden av flera före detta statschefer som krävt att få träffa Leopoldo Lopez och Antonio Ledezma, två av den venezuelanska högeroppositionens förgrundsfigurer.

"Socialisten" Felipe Gonzalez i sällskap med några av de främsta ledarna
för den venezuelanska högern, bland dem Henrique Capriles (2:a från höger)
som förlorade presidentvalet förra året.


Bland de avvisade återfinns Colombias före detta president Andres Pastrana. Han gav den venezuelanske kuppledaren Pedro Carmona politisk asyl 1992 efter att statskuppen i Venezuela har slagits ner av folket. Mexikos Vicente Fox och Chiles Sebastian Piñera är två andra högerpresidenter. De hade sällskap av Bolivias Jorge Quiroga. Denne var vice president och medlem i samma parti, ADN, som general Hugo Banzer. Banzer genomförde en militärkupp 1971 och ledde militärjuntan fram till 1978. Dessa representanter för den latinamerikanska högern har nekats att besöka fängelset som Lopez och Ledezma sitter i.

”Inga politiska fångar”

De bägge är fängslade efter att ha lett ett upprorsförsök, ”Plan Salida”, mot den folkvalda venezuelanska regeringen förra året. Upproret pågick under nära tre månader.

– De är inga politiska fångar utan fängslade politiker. De har brutit mot författning och lagar i Venezuela. Fyrtiotre venezuelaner mördades, cirka 800 
personer skadades skadades och materiella värden för miljoner dollar förstördes förra året. Vad skulle hänt, Dick, om det hade ägt rum i Sverige?

Det säger Juan Carlos Tanus när Flamman ringer upp honom i Caracas. Han är forskare och chef för organisationen ”Colombianer i Venezuela”. Han är bosatt i Venezuela sedan mer än 20 år och är en expert på hur bland annat den colombianska paramilitären har penetrerat landet.

– Venezuela är ett land som genomgår en förstörelseprocess, sammanfattade Felipe Gonzalez till den spanska dagstidningen El Pais efter att han lämnat landet.

Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson och Juan Carlos Tanus i Caracas vid ett tidigare reportage.


”Hopplöst förlorad opposition”

Det är den bilden, menar Tanus, som systematiskt pumpas ut i de internationella medierna.

– Det ingår i en kampanj för att destabilisera Venezuela. Motivet för hans och de andra statschefernas besök var inte att stödja en fredlig seriös opposition. Nej, stödet går till den extrema högeropposition som med våldsamma medel vill störta demokratin.

Vilken är USA:s roll?

– USA spelar i bakgrunden men har misslyckats att samla oppositionen. USA inser att oppositionen är hopplöst förlorad inför de kommande parlamentsvalen i december.

Hur tolkar du det faktum att det colombianska flygvapnet skickade ett plan för att flyga ut Gonzalez från Venezuela till Colombia?

– Den händelsen visar hur djupt inblandad den internationella högern är i fallet Venezuela. Planet tjänar bara presidenten och hans kabinett. Därför tror jag att USA har lyckats binda upp, inte bara Colombia och Madrid mot Venezuela, utan även flera europeiska stater.


Beslutet i oktober 2010 att överlämna sju colombianska militärbaser i USA:s regi för att främst bekämpa
den colombianska vänstergerillan Farc och ELN, har också uppgiften att på några minuter mobilisera
trupperna mot Venezuela i händelse av en uppkommen konflikt med USA:s främsta fiende i Latinamerika.
Marinbasen Bahia Malaga på Colombias stillahavskust byggdes av det svenska byggföretaget ABV, ägt av
Antonia X:son Johnsson. Ericsson utrustade basen med telekomnikationer och Asea med transformatorer.
Den socialdemokratiska regeringens utsände, bostadsminister Hans Gustavsson, skrev under kontraktet med
general Lanazabal, som senare skulle komma att anklagas för konspiration och försök till statskupp i slutet av
1980-talet. Socialdemokraten Harry Schein utfärdade, på S-regeringens uppdrag, 250 miljoner dollar i export-
kreditgarantier till det militära bygget i ege skap av ordförande för EKN, Exportkreditnämnden, för att
monopol- och byggkapitalisten Antonia X:son Johnsson inte skulle bli utan sina garanterade vinster i
händelse av att den colombianska marinen inte skulle betala räkningen.
Och som ett ödets ironi huserar nu USA:s marinsoldater på Bahia Malaga.



Mördad parlamentsledamot

Några månader efter att upprorsförsöket slogs ner förra året, mördades en av det socialistiska enhetspartiets PSUV:s mest populära parlamentsledamöter, den blott 27-årige Robert Serra. Polisen har gripit nästan hela det kommando som utförde det bestialiska mordet. De gripna har erkänt och pekat ut den colombianske paramilitären Jose Angel Cartagena, alias “Colombia”, som ledare för aktionen. Han deporterades från Colombia för några veckor sedan dit han hade flytt efter mordet.

Förra veckan greps även den man som påstås ha finansierat mordet på Serra, Julio Vélez. Även han är colombian och var kommunalråd och medlem i samma parti som Alvaro Uribe, uppger Tanus.

– Det är via Uribe som de väpnade aktionerna mot Venezuela har utförts och finansierats, menar Tanus. Julio Velez var en bricka i denna konspiration men det är Uribe som spindeln.

Dick Emanuelsson

Intervju med Juan Carlos Tanus (på spanska):